adventurebrasil

So how was Carolina?

Fantastic
Fun

Great
Greater

Awesome
Amazing

Unbelievable
Unforgettable!


I´m never gonna forget when me, Anki, Lars, Sophie, Nina, Emmie, Johannes, Esben and Lucas where standing as a group of exited criancas the day before Christmas. Jumping, clapping hands, eating, doing exercies, more eating  and laughing.
I remember the difference in Lars and Anki ( neither of them I knew then in the same way as I do now) of how they were looking at eachother and Lucas asking them if they where a couple, me thinking NO WAY!, them saying they where like brother and sister. Haha Lars dissapointment and Ankis eyes that where saying something else.
I remember a girls talk on the bathroom, one sorvete de flocos, 4 liters of agua, farofa, wierd chips, biscuit and a bunch of cookies which only was tha beginning of a week of cookies addiction.
I remember a cool bus with two floors and nice bed chairs.
I remember I really nice evening chat and a extremly dirty dictionary
I remember a horribel night without any sleep, feeling like I was trying to survive in the snow a hard winter night.
I remember coming to a smelly little town and a bunch of exchangestudent that had to xi xi xi (pee)
I remeber driving in nowhere but what wasn´t even the contryside
I remember a WAY to short pink little super stupid tothbrush
And now I remember understanding the function of my pink super smart tothbrush three days later. 
I remember the first beutiful twin Falls and a really nice day
I remeber Emmie breaking two beds in two minutes
I remember going out the first night to a pizza resturant and a stack of sweaty used papers on the ground haha. 
I remember filisofic nights on the stairs and hair massage
I remember the stars, the moon and the universe
I remember a black cat
I remember praying before sleep and crying of the presence of god
I remember preferring to bring home pizza and stay at home instead of going to a party 
I remember a lot o bumpy car trips and beutiful african choir songs
I remember making up new langugaes and words
I remember Turistas and Lord of the Flies island
I remember the current river, that was strong enough to connect a bond, an alliance
I remember promises of everlasting friendship and visiting to other countries
I remember a gringa to Baihana under the waterfalls with the hole
I remember overprotecting guys, funny fake couples and jelous boys and girls
I remember 11 o clock ice cream in the evening and banana split
I remember painting nails, getting dressed with my  things and girls talking on the room ( so nice thanks girls!)
I remember the salad dance, getting high, trying to fly the sky, remember Sophie?
I remember so many beutiful places and waterfalls
I remember a 10 man date with Nina and the wierd nice guy
I remember a perfect night talk with Emmie
I remember a hilarious game of uno and reagge dance to Bob Marley
I remember me and Anki making a "stealing the denmark hat expedition from Lars and hide it inside the huggy bear" and a stupid Lars who was getting nothing.
I remember Nina falling in through the boys room and learning, Lucas is bitter when he´s tired
I remember stealing breakfast food from the hotel to mine and Ankis survival food bag
I remember childishly hiding our survival food from others and stomach ache for all the crap we had eaten, which we probably deserved
I remember a sucessfull suco hunting
I remember a group of suffering boys with helmets before "take of" haha
I remeber super exited and happy brazilians and unhappy dissapointed pissed europeans that thought they waisted there money. OBS DONT DO TIROLESA, IT´S NOT WORTH IT!
I remember feeling sad because time pass too fast
I remember deciding to eat healthy with Anki at a huge supermarket, trying to look for anything that didn´t have 2 kilos of sugar and salt
I remember giving up and 2 min later buy one apple, water and..... a bunch of chocolate, cookies crackers and salgados
I remember a beutiful landscape and a rising sun outside the buss window 4 o clock on a new day!



Some of these memories I have on picture, others in my mind.
But most of them will forever be in my heart! <3

Så mycket saker som snurrar runt i skallen
och kroppen känns helt förfallen.

Att det alltid ska finnas problem och drama
allt jag önskar är någon att krama

Någon som håller om mig, någon som säger allt blir okej
Någon som bryr sig, som säger jag är en toppen tjej

Nej det jag egentligen behöver är någon som löser alla problemen
Lyfter mig upp, och hjälper mig att stå igen på benen

Är trött och måste lägga huvudet ner igen
Men den kalla hårda bänken får mig bara att längta hem...

Clara och Inez hittade världens godaste chokladkaka, den var Sååå god! 

MEDOOOO!


Meninas at the salon hsaushau ;)



Kelseys inside feelings/ luxury prison...



Was feeling extremly down at the geografi class today ... <3

We went to on orphange called casa da familia and this is Agnes with one of the small boys



Watching movie at the friends of Juliana. OMG she has ALL the nice musicals on DVD! Defiantly going back soon ;)





Then I went to the beach one day with SOFIIIIIIIIAAAAAAAA!










A day when I came late to school, which is pretty much every day...










Esbens B-day!!
took like 2 x 3 times 10 minutes speak before anyone could get a fucking piece of cake :p
no just kidding you know I love ya too ;)






oh so cute, when they dont get toooo gay.... <3



Blonds have more fun!! HAHAHA think I'll paint my hair blond :D
A night out in centro


Janki



Marnine




















YEEAAH!



Rio anil


Esbina with a cup of coffe ;)





Anki and her sister Erika <3



The future Jardins in minature, an area they're building in sao luis that's gonna be super luxurious.




My new hostfamily





Maria Laura & Marcella :)

In september me and some friends went to the cinema and I promised my friend flavia ever since that, that I would put up the pictures. She has been waiting until now but better late than never right ;)

Mona Lisa, Me, Thaissa & Isadora


Amanda








Anne, me and Thaissa

Paula and ..... Me ;)

After twelve long hours in the buss the jorney continued in a mini buss  Here we can see to worn out and crazy exchangestudents ;)


Rasta Love <3


OH the "little" german Lars!


hahahahaha, Johannes face! Sorry was playing a little bit with the photo :p







Emmie broke two of the beds in our hotel room in two minutes...



Everybody looks kind of high after the little buss trip

 
The whole Carolina gang!!


My beutiful darling dear <3




EMMIE!!!









Lars, Anki, Esben and Nina



The three musketeers!






Haha a nice and mouldy anki ;)




Lucas and Sophie <3


Don't mess with the Anki when she has to pee! While nina is gone and happy as useally :)




The girls room!





THE STAIRS

At the hotel there where some stairs that was just going up to nothing. But when you climbed up you could see everything. In the morning the rising sun and in the evening full moon and burning stars...  








´



Oh Esben such a happy little jyttlandman haha XD






























on the way to one of the falls























Me super hot in my Bombay style of wearing sunglasses ;)

Well don´t know where to begin really. There happend so much and I´m way to lazy when it comes to writing. But I diceded that i´m going to take myself together. More than all for my own sake so that I can carry these memories with me.
Well I could always start with something simple, like that I changed language. I want all my friends and family to be able to hear my stories. I realised that I have friends from the whole world, family in the whole world. I can´t explain enough with words how greatful I am for all the fantastic people I´ve met on my jorney, and how many more I´m going to know on my way. I´m learning so much each day, each hour each second and moment. The other day me and some friends whatched the movie Eat Pray and Love with Julia Roberts, great movie that I deeply recomend. After the movie I was in a total trans, thinking. I really conected to the film and I think especially all the exchange student did when we in fact actually are doing the same thing as the woman in the story. No, where not going to Italy, India and Bali. But in basic where experiencing and going through the same. Where taking the risk of leaving everything that´s safe and familiar to us and switching in to something completly unfamiliar and risky. But it´s all beyond worthiness, it´s something you can´t set a price on. It is a blessing. The only backside is that when you first got, spooked, lived, loved, breathed and understood it there´s no going back. Nothing is ever gonna be the same beacuse you have gotten to see the world with new eyes. A wider view that you cannot close and which you now only want to expand. I´m going to learn as many languages as I can, see as many places as I can, know god in as many ways and meet as many diffrent peolpe that I can in my life. This is what I want to use the time god as given me to. Though it gives me the questions, how am I ever going to find a home and settle down, will the time be enough, will anything ever be enough? A risk I have to take as I leave my worries and my future in someone else hand and continue the jorney<3

About three weeks ago I got a call from Lucas. He told me that my agency expolrius in Sweden wanted me to write a letter about my experiance in brazil for their homepage. But because my mom had her birthday the same day I wasn´t able to write the letter. And the the after I was busy with something else... ;) When I then came to Via mundo the day after that I met a disappointed Lucas and angry Ivo. Ivo was following me around all the time, giving me the evil eye and asking if I where done with the text. The answere was always no and even do I hid he sempre (=always) managed to find. The whole thing ended with a long night of work, an unfinished text, three disappointed people plus bad consience from part. But if you count explorius, Ivo and Lucas as the people I would probably have to add myself as disappionted. Because I'm not really happy about the text, it's comercialish, booring and don't tell the whole truth or true feelings according to my opinion. But either way I'm to lazy to finish it...

So anyway here it is:

Brasil, Brasil, Brasil!

Well to start with, the best way to describe Brazil is diffrent. Everything is diffrent, the weather, the food, the school, the family, the environment, the transportation, the security, the music, the culture, the language and especially the people. I don't even know where to start! But I can start with the location and enviroment.

As and exchange student traveling with Explorius and Via Mundo (my agency in Sao Luis ) to Brazil you will be situated in Sao Luis, which is a very small city compared to Sao Paulo, Rio de Janeiro and other big cities in Brazil. Sao Luis has about a bit more than 1 million inhabitants. For me however this is a quite big city since I lived i Stockholm and Copenhagen which isn't much bigger. This was one of the reason to why I choosed Expolrius. I knew from the begining where're I was going to be situated. All the exchange student who travels with Explorius and Via mundo goes to Sao Luis, which for me has been really positive. All of the others exchange student are very good friends to me and it's so nice to have close friends that you can talk to who's in the same "situation" as yourself. Sao Luis is an island so everywhere it adjacent to the ocean which leads to MANY nice beaches ;) And in the center of Sao Luis you have the centro historico which is very beutiful place.  Sao Luis is in the state Maranhao, in the north of Brazil. Because of that the wether is hot all year round. Sao Luis has as the rest of Brazil a big diffrent between poor and rich people. Because of this some areas are extremly poor while other are extremly luxurios. But Sao Luis is quite secure as long as you just think about what you do.
Before I left I was told that the family rules where a lot stricter than in Sweden. But after being here for 2 month that's not my impression at all.  The brazilian family is very tolerant as long as you earn their respect and respect them too, they just want you to be safe and happy which is very understandable as they now have the responsibilty for you this year.

A typical weekday for me is waking up about six a clock in the morning. Take a quick shower in the cold water and after that put on my uniform. That have made me and the other students in my school famous as the avocados in town. The breakfast in Brazil isn't very big. Usually it's some bread, fruit and juice.
Then my mom drives me to school. The transportation in Sao Luis can be a bit complicated in the beginning. Because the buss is very "unorganized" , which may seem a bit chaotic... An example is that there dosen't exist any real buss stop. So when you want to get off the buss you have to scream at the driver and as you're going of the bus it's literally driving away the same time as you're jumping of it. But when you do learn how to take it, it's very easy and gives you a lot of freedom.
My school begins 7.10 in the morning. In Brazil you go to school in the morning or in the afternoon.  The exchange students almost always go in the morning shift. Which in my opinion is much better because then you get more out of the day. I love going to school. The schoolwork and the classes in particular aren't  especially fun the first two months when you don't understand a lot of portuguese. But the people are awesome! It's easy making friends because everyone is so happy, open and intrested. This makes the classes fun and lively. The teachers like to joke a lot with the students, sometimes even more than teaching. My history teacher for an example can make English history turn into a standup comedy about how girls talk on the phone with their boyfriends while he at the same time reveal the secret about his true identity of being a woman and finish the whole thing in a danceclass. This includes all of the brazilian people. Whom all are warm, open, happy, curious, loving and especially CRAZY;) I belive it's much easier coming as an exchange student to Brazil from any country in Scandinavia, than it is for a brazilian exchange student to come to any country in Scandinavia.
For me school is also one of the best places to practice portuguese. When you speak with your classmates they're all very helpful and want you to learn this beutiful language.
After the school I go home to my grandmother to eat lunch. The lunch is usually the biggest meal in the day. And the food in Brazil is really good, with a lot of rice, feijão (beans), farofa, chicken, meat, pasta, fruit, suco and other delicious things.
After the lunch I would prefere to go to sleep a little while. But most of the days I always have something to do. Like going to dance classes, basketball, capoeira, volleyboll, meeting friends, go to the mall, the movies, the beach with my family to drink coconut water or go to the church which is more like going to a concert. So often I'm always doing something. But sometimes I just stay at home, sleep a little, study, play some guitar and hang out with my sister and the rest of my family. The dinner is diffrent from  day to day. It depends of what you been doing and how much time you had to make it. Sometimes it's only toast and other times it's a big meal like the lunch. And to be honest let me just tell you that the brazilians are big fans of The Toast when they're to lazy to cook which is pretty often. Seriously, I never seen my hostmother cook a single meal while I been here the two past month, not even my grandmother when we go to her home. Only their mades cook, however very good. Anyway when I then go to bed in the evening I'm often very tired because of the heat and all the activities I've been doing during the day. So I fall to sleep right away and get a short but good night sleep.
The weekend is usually fullbooked. Fridays and Saturdays most people go out in the evenings. Sao Lauis has like the rest of Brazil A LOT of good music. Everything from more American and European music, to rock, reagge, forro, axé, samba, pagode and other nice music. It's everywhere and there's something for everyone. And Everybody  knows how to dance!
On the days in the weekends you often go to the beach, with your friends and family to chill and have a lot of fun.
The family is important and the realations in the families are very close and supportive. When you arrive to your brazilian family they welcome you with open arms and love.

So what I really wanted to say about all of this is that I deeply recomend you to go to Brazil a year as an exchange student if you want to try something completely different.
If you want to live the brazilian way of life, live by each day.

And if you want:

Friends for a lifetime
Experience for a lifetime
Wisdom for a lifetime
Fun for a lifetime

And simply the greatest time of your life!

Godag min kära moder,

Hälsningar från en annan plats långt långt borta
Åh vad jag önskar att jag kunde sporta

en lokolation placerad i hög temperatur
varma öppna männsikor utan mur

Men ack vad jag då upprepade gånger kan känna saknad av kyla
ronjar rövar dotterns våra skri och vargarna yla

,Kreativitet och praktiskt utförande i den akademiska utbildningen
Att det politiska systemet inte fungerar här är väl ändå sanningen

Kaotiska bussar, försenhet och olämlig ohälosam föda
Hur kan så många ting vara en möda

Eller är sanningen bara att allt blir tusen gånger värre pågrund av saknaden efter dig
Det fattas något, jag känner tomhet, du är ju halva mig

Människorna här fattar helt och hållet sans
Liksom maten är de ständigt ur balans

Men denna vannsinnighet är ju ändå lite lustig
Slår utan svårighet luten fisk och påske dryck som är mustig

Sätter jag svart på vitt lövlädda midsommar stångar med gamlat folk, nationnalistiska dräkter och dans till små grodernas musik
Föredrar nog en var själ vackra kvinnor och män sambadansandes i paljett och fjädrar med rytmik

En natt i den vackra skärgården på sten, en brasa, gitarr och solnedgång finns ingen annan stans, den är unik
Men gör ingen skillnad då du morgonen efter vaknar upp och finner världen sig lik

Må hända att havet och solen trost allt vinner detta år
Vilket jag med stora chansar först finner svaret på till nästa vår

GRATTIS MAMMA JAG ÄLSKAR DIG HÄR ÄR EN DIKT MED RIM FRÅN MIG!

I älskar sa (Svedadusupor)

Ja då är man här igen, ännu nästan två veckor har gott och jag har knappt hunnit skriva något eller lagt in några bilder eftersom det händer så mycket haha! Vilket jag är glad för ;)

Jag hade ju min första vecka i skolan och sedan min andra. Skolan blir bara bättre och bättre för varje dag ju mer jag lär känna alla. Åter igen måste jag påpeka att jag älskar min klass. Den är SÅ skön att jag måste skriva det en gång till! Och jag har en känsla av att jag kommer skriva de många gånger till...

Min andra vecka i skolan:

Alla tjejerna är lite smått galna i blyga tysken Niklas. Niklas är en väldigt snäll kille men ibland lite tråkig.


Killen längst ut i högra hörnet är extremt läskig och verkar förfölja mig ... :/

Jessica och jag äter chup chup





















Super korta Lia och super långa mig haha :P





Har varit försenad varje dag till skolan den här veckan vilket har gjort att jag inte får komma in i klassrummet till första lektionen, istället för man chilla med de andra som också kommer försent ;)












PÅ lördagen var alla utbytesstudenterna och de flesta syskonen på stranden med via mundo, sjukt härlig dag! 

Jag och Mara hade en liten fotosession på stranden med min digital lilla kamera.  Som vi fick dela på då båda är fotointresserade och ingen av oss vill vara med på bild. Det sluta med att Mara i stort sätt tog över kamreran och därför är den största delen av bilderna på mig. Jaja det var väl lite kul att för en skull vara framför kameran ;)

































































Jag och ´min värdsmamma Lillian, hon är världens gulligaste :)


Min vackra syster Sara :)

Så förra veckan började jag i skolan vilket var jätte kul då jag fick träffa en massa nya roliga människor. På fredagen var sista dagen på intersivkursen i portugisiska vilket kändes rätt sorgligt då man skulle sakna att se alla varje dag. Från och med nya skulle vi bara träffas en gång i veckan 2 timmar istället för tre. Men vi kan ju såklart fortfarande träffas i alla fall, men det är ändå inte riktigt samma sak:( Jag börjarde inse att alla nu skulle börja deras egna liv i brasilien och man från och med nu är tvungen att klara sig mer på "egenhand"...
Så som avslutning hade vi den sista lektionen med Rafaela i biografen. Vi såg någon jätte skum brasilansk film och man förstod i prencip inget av filmen ifall man inte hette Inez eller Mara. Men det var nåt med en maktlysten bregravningsfantast som hade tre fruar som alla var överdrivet dramatiska och kåta...?

Efter biografen åkte jag i alla fall hem till Clara, det var jätte mysigt och hennes familj verkar super gullig. 
På lördagen skulle vi sedan upp rätt så tidigt på morgonen för att åka till stranden med alla utbytesstudenter. På stranden spelade jag strand tennis med Mara, Sara och Ankis (Annika) supersöta lillebror Matteus. Det var lite svårt när det blåste så mycket men roligt i alla fall. Vi badade och hade fotbolls match, tjerna mot killarna. Killarna som hade både landslagsproffset Niklas och brasse proffset Matteus. Jag och Mara gjorde även en liten fotoexpidition och sedan fick vi även en liten forro undervisning ;) Dagen på stranden var toppen och vi gjorde en massa kul! 

På kvällen var jag sedan ute på clubben flamingo igen. Förra gången var mycket roligare och jag bestämde mig att nästa helg blir det forro :)

Nästa dag ville min familj att jag skulle stanna hemma från skolan för det tyckte att vi kom hem sent igår och jag förstår ändå nada i skolan på lektionerna så det gör inget ifall jag inte jag missar nån dag haha.

först sade jag nej, eftersom jag tycker det är kul med skolan och träffa alla kompisar men sedan ångrade jag mig i morse när jag skulle gå upp haha

Jag ligger lite efter i skrivandet, Har varit har i 2 veckor och 5 dagar. Men bara skrivit om den forsta veckan.
Jag kan inte fatta att jag bara varit har i lite mer an tva veckor. Man har upplevt sa mycket pa sa lite tid sa det kanns som jag har varit har i flera manader! 

Hursomhelst ar det val lattast att ta det fran Ankomsten vid Sao Luis flygplats... 

Jag hade lite svart att hitta min Welcome Family eftersom jag inte hade nagon aning om hur de sag ut eller vad de hette. Till sist hittade jag Allison, som jag traffade is stockholm pa info motet med de andra Utbytesstudenterna. Han ar "chef" tillsammans med hans pojkvan Antonio. Antonio och Allison ar de mest underbara manniskorna man kan tanka sig! Det ar sa himla snalla och roliga och pratglada.
Allison var glad att se mig och hjalpte mig hitta min familj. Det var kvinna i 50 arsaldern och en ung flicka som sag ut att vara nat ar yngre an mig. Men som visade sig vara 18 och tva ar aldre an mig. Den unga flickan var kvinnas dotter och hon hette Raissa. Hon hade varit i Canada som utbytesstudent och kunde flytande engelska vilket var jatte skont. I bilen pa vag hem smapratade vi lite. Men mest av allt kändes det hela bara konstigt. Vilket antagligen berodde pa att jag insag att jag nu var framme, plus att jag knappt sovit i tva dagar.

Nar vi kom hem gick jag och lade med pa en gang for att sova i crika 1 timme. Jag skulle namligen samma dag ivag till Barreirinhas pa softlanding camp med alla utbytesstudenter.

Nar jag kom fram till till det ortroligt orangea kontoret som tillhorde via mundo möttes jag av ett gäng exremt trötta utbytesstudenter. De tyska utbytesstudenterna var också där nu och Tanya från Canada. Men de hade kommit en dag tidigare än oss andra och led inte lika mycket som oss andra.
Det första som hända var att vi tvingades att ta på oss inget mindre än.....


Orangea tröjor så klart, vilket vissa av tjejerna hade stora problem med då du inte ansåg att de klädde denna orangea nyans;)

Bussturen var lång och vägen dit såg ut som jag förställer mig en landsväg i ett fattigt område i afrika. Till sist kom vi i alla fall fram till en liten by med blodsrött sand och håliga skupmiga vägar.
Hotellet som vi borde på var rätt fräsht och låg precis intill en flod. I början vågande ingen riktigt bada efter att några av oss sett de gigantiska fiskarna som männen fångat. Men värmen tog över och till sist kunde man inte låta bli. Vattnet var jätte härligt och precis lagom svalt. Jag och några andra ville simma över till andra sidan men insåg att strömmen var för stark så vi lätt bli.


Oscar filosoferar

Härliga GALNA Sara;)

Sophie<3

Vette fan vad Sara och Clara håller på med, men bra verkar det i alla fall inte gå...

Hotellets restaurang var vi åt


Den första dagen slappade vi bara åt mat och spela volleyboll. Det var skönt att vi inte behövde bo hos familjerna de första dagarna. Utan fick en stund var vi bara kunde njuta, har roligt och försöka så gått det nu gick att inse att vi nu faktiskt var i brasilien.
Under middagen började jag prata mer med utbytesstudenterna från de andra länderna. Alla verkade som super härliga människor! Och på kvällen spelade en del volleyboll med andra var hejaklack och satt på bänken. I början av matchen skämde jag ut mig själv en hel del, men efterhand gick det mycket bättre och det slutade faktiskt med att mitt lag (Mara, Tanya, Lucas och Temu) vann hela tuneringen. (Måste dock erkänna att det antagligen till största delen var de andras förtjänst)



Dag nummer 2 badade vi ännu mera och senare på dagen hade vi orgentation meeting, lite porugiska lektion och främst av allt danslektioner! Vi fick lära oss Forro, reaggae i par vilket jag inte visste att man kunde dansa som pardans och vi fick lära oss samba. Forro är en väldigt rolig dans med härlig rytm och kul tempo. När man dansar reggae dansar man extremt nära varandra måste jag säga haha. Men jag älskar reggae och det är också skit roligt. Eftersom jag dansat samba ett år hade jag rytmen och snappade snabbt upp känslan och stegen. Det kom rätt naturligt och enkelt för mig och därför fick jag dansa mycket med Lucas när han skulle demonstrera hur man gjorde. Det var jätte kul och många tyckte att jag var bra och fick det att se så enkelt ut vilket gjorde det hela ännu roligare. Några av tjejerna bad mig om hjälp med samban och jag försökte hjälpa men jag vet själv hur svårt det kan vara i början med samban och att det ibland tar tid att "fatta känslan", men när man väl har "fattat"... ja då går resten som en super häftig dans hehe;)

Vi kom tillbaka tll hotellet och åkte sedan in till staden för att äta middag . 
Långbordet låg precis intil vattnet och lugn bossanova musik flödade ut genom högtalarna. Mina 3 närmaste bordskamrater var alla vegetarianer upptäckte jag när pizzan med salami kom och jag var den enda som tog. När vegetar pizzan kommit började vi äta. Drickan som jag ville har var så klart inget annat än GURANA ANTARTICA, typiskt nog stod den långt borta i motsatta ändan av bordet, men efter mycket mödan och besvär kom den äntligen ;) Plötsligt dök Fabio upp, en riktigt skön snubbe som jobbar för via mundo och som inte pratar engelska men som är jätte snäll. Fabio tog en stor bit pizza och grabbade tag om ett par påsar majonäs och ketchup. Han kletade ut ett tjockt lager ketchupmajonäsblanding på pizzan och jag och mina bordskamrater Janine, Nicole och Inez tittade förvånat på honom med en äcklad min. Jag skade till sist på huvudet och gjorde en frågande gest med händerna.

- e muito bom! Var hans svar.

Då svarat inte övertygade oss lade Lucas sig i fast besluten om att lära oss att förstå denna enligt honom och Fabio delikata brasilanska sed. Han tog en extra slice pizza och smeta på ett ca 2 cm tjockt lager pizza ketchupmajonäsgegga och gav pizzan med en lycklig min till Temu. Temu som äter allt tog kaxigt emot utmaningen men efter ett par tuggor gav han upp genom en skeptisk min när Lucas frågade om han gillade det. Vi andra skratta bara och Lucas gav upp. Medans började Fabio lära mig några nya ord på portugiska. Senare pratade vi om reggae och Lucas berättade om Sao Luis, det brasilanska Jamaica:D Från det övergick han till att försöka översätta gittaristens alla sånger till engelska med en mycket passionerad inlevelse. Kvällen gick, musiken, sången och ketchupen flödade stämmningen var underbar och staden vacker.


Jag satte med fötterna i det varma ljumma vattnet på bryggan tillsammans med Sophie. Vi beundrade himmelen och de vackra stjärnorna som var så oförklartigt långt borta men i den studen kändes så nära. Vi hade alla gått till floden efter att vi kommit tillbaka till hotellet. De allra flesta badade men några av oss satt bara och prata och njöt på land eller vid bryggan. Efter en stund kunde vi höra hög dunka dunka musik och se blinkande disco ljus, det var en båt som kom åkande. Lucas sade att det var rikingar som försökte styla. De åkte fram och tillbaka en stund och kom sedan närmare med båten.

Eles e intercambistas, Intercambistas! (utbytesstudenter) ropade Lucas på skoj.

På en gång kastade sig två män nu över bord och hack i häl srtydes båten in mot bryggan i en väldans fart. I Sao Luis är utbytesstudenterna som kändisar och särskilt männen är mycket på alla tjejer eftersom de tror att de är lika desperata som de själva, så ibland är de lite läskigt eller jobbigt slemmiga. Detta var ett sådant fall och alla insåg att det inte var två unga snygga killar som kom simmande i vattnet utan två stora feta 40plussare med familj och barn. De simmade fram till tjejerna såklart och jag och Sophie tittade oroande på varandra. 
Båten stod nu alldeles intil bryggan och främlingarna fråga om vi vill höra Lady Gaga?

Forro!! skrek vi allihop.

Clara gick upp ur vattnet och kom till bryggan var jag satt men oturligt nog följde den ena av de läbbiga och desperata männe efter henne. När han kom fram frågade han Clara om hon vill dansa och i sin fasa tittade hon vädjande på Lucas i hopp om hjälp.

-It's ok. Sade Lucas vilket inte direkt hjälpte henne. 
- No, sade hon till sist bestämt men med rädlsa kvar i blicken.

Jag tyckte synd om Clara men kunde inte låta bli att garva. Kvällen forsätta och den var magisk, vattnet, musiken dansen och känslan av Brasilien. Tiden stod stilla för stund och just nu skulle vi bara leva.

Den sista dagen hade vi mera orgentation meeting och efter det åkte vi till det vackra Barreirinhas. Vi åkte dit med en slags jeep bil vilket var kul med extremt läskigt då våran bil och en anna bil racade mot varandra, till sist lite väl seriöst och lite väl farligt. När vi kom fram gick vi upp för sandynorna. När man sedan stod på toppen kunde man springa eller rulla ner längs de och ner i det turkosa kristall klara lagunerna. Det var otroligt kul, sandigt och jobbigt. Efter 3 gånger uppför var man helt slut. Slutligen åkte vi sedan hem igen mot Sao Luis, alla med blandade känslor. Vi hade haft så kul och man hade fått en massa nya vänner men ny börja det utmande livet i Brasilien på riktigt.

Den första veckan var Lärorik men tuff. Jag trivdes inte särskilt bra i min välkomst var familj och hade fått reda på att ett par dagar nu var 3 veckor. Jag skulle alltså på hos en welcome family 3 veckor och sedan byta familj till min riktiga värdsfamilj. Jag bestämde mig för att bara ta mig igenom den här tiden och istället fokusera mycket på att lära mig språket vi´lket fick tiden att gå snabbare. Veckan efter fick jag reda på att jag skulle flytta tidigare än planerat. Min familj var i NY men dagen då jag skulle flytta visade det sig att de inte kommit tillbaka och de visste inte heller när de skulle komma tillbaka. Detta gjorde mig alltså för studen hemlös. Detta var så klart konstigt för mig men åter igen försökte jag att inte oroa mig så mycket. Ivo min local coordinator berättade att de hittat en ny familj och att jag skulle bo hos dom detta år iställett. Och samma kväll fick jag träffa min nya värdssyster Sara vilket kändes jätte bra:)

Dagen efter flyttade jag till min nya familj. Min nya familj var helt underbar. Medans den andra familjen inte hade hittat på någonting med och bara suttit hemma och tittat på tv samtidigt som de inte försökte lära känna mig eller få mig att känna mig välkommen, tog den här familjen med mig till stranden redan samma kväll som jag kom. För att dricka och äta kokosnötter medans vi gick längs stranden. De välkommade mig även med öppna armar och fick mig verkligen att känna mig hemma.

Under denna veckan gjorde vi en massa olika saker och här kommer några bilder:


Detta är min super söta mormor som vi är hos nästan varje dag. Ofta för att äta lunch eftersom mamman jobbar sent och inte är hemma. Och eftersom brasilanarna är otroligt beroende av sina föräldrar och inte kan laga egen mat;)


Mormorns hund bobi











En av dagarna skulle vi till teatern men kom en halvtimme försent så vi kunde inte komma in, så vi ska gå en annan dag. Istället gick vi runt i den gamla delen av staden som blir ännu vackrare på kvällen...





Vi såg en dansshow som är typisk Maranhaos kultur. Den var jätte häftig och alla barnen var så otroligt grymma på att dansa. Dansen kallas Bumba-meu-Boi

På fredagen skulle jag egentligen ut till Sao Luis mest omtalade nattclub som jag inte vet hur stavas men tror
är Chez moi eller något liknande, fransk är det i alla fall...
När jag kom dit stod min vänner allra först i kön för att komma in och jag kunde smidigt smita mig in med de. Men tyvärr hade Hanna med sig en kompis till familjen som hela tiden fortsatte säga till vakten att vi var under arton. Och på grund av det kom vi inte in men tänker åka dit en anna dag, utan kvinnan som hade följt med Hanna. Istället åkte vi till en annan club som heter Flamingo. Där kom vi in utan problem och dansade som galningar. Det var otroligt kul, musiken var bra och det var musik man kände till men nästa helg planerar vi att gå till något mera brasilansk istället som Forro;)

På lördagen hade hunden Bobi två års födelsedags kalas på ett sätt som man bara kan fira hundar i Brasilien. Brasilianarna har alltid en ursäkt för att parta och vilken bättre en husdjurs födelsedagar ;)

Min bror Saul och Bobi som är festfin i sin nya slips haha!

Sara och jag förberedde genom att blåsa upp ballonger


Det lyckliga födelsedagsbarnet



I måndags började jag skolan. Det var väldigt annorlunda men kul. Jag pratar mer med mina klasskompisar för varje dag. Det är så öppna, pratglada, glada, nyfikna och hjälpsamma. Att prata med de på portugisiska går faktiskt mycket bättre än förväntat:) Jag börjar förstå en hel del, men det är dock svårare att prata själv. Lektionerna däremot är helt omöjliga. Man förstår absolut NADA. Inte ens mattematiken går att förstå. Man sitter mest och håller på med annat. Min kompis Annika som också är utbytesstudent läste t.ex ut en hel bok idag på sina lektioner. Medans Brassarna föredrar att använda lektionerna till att sova. Lektionerna är så galna. Idag hade vi historia och läraren satt och spela gitarr i ett hörn medans eleverna prata, sov, sjöng, dansa, skratta, skämtade och gjorde allt annat en att arbeta samtidigt osm jag själv gick runt och filma och fota. Stämmingen i klassen är jätte bra och eleverna och lärararna skämtar mycket och verka ha en härlig relation till varandra. Igår satt jag själv under lektionen och var helt ouppmärksam på lektionen och gjorde annat. När jag tittar upp står läraren plötsligt intil mig och pratar med mig utan att jag märkt det. Jag fattar ingenting och uppfttar bara ordet Inglaterra, jag svarar nej sedan jag och sedan ha?
som tur är skrattar han bara och säger

-kram, samtidigt som han kramar om mig.
och hela klassen skrattar:D




Måste bara lägga till att min klass är awesome och helt underbar!!




Några klassiska citat top 5 so far, men det kommer komma flera kan jag lova;)

1. "And girls, Please Shave!"
2. "Shit happens...
and then you die."
3. "Eu gosto pular" = Jag gillar att hoppa.
4. " OH you speak english!"
5. "Ta det som en upplevelse" 

Papegojan Lara som bodde hos min Welcome family posade som vanligt



De coola grabbarna fran scandinavien tillsammans med wannabe coola Lucas i mitten.

Fran vanster har vi forst helt okej snygga Temu fran Finland som pratar extremt dalig engelska samt portugisiska och som alla skrattar at sa fort han oppnar munnen, stackarn...

Bredvid honom star dansken Espen som ar mobbad av alla Kopenhamnare eftersom han kommer fran Jylland vilket ar den mer bondeliga delen av Danmark, en skoning med riktig dalig humor. Kanske nagot for Anna haha( anna du har battre humor)

I mitten star Lucas som jobbar for via mundo i Sao Luis, han ar 18 ar, super galen, bra pa att dansa rolig och bara allmant harlig. Han har dock otroligt daligt lokal sinne och tappar latt bort sig sjalv och andra.

Nasta man ar Goteborgaren Oscar, han ar snall, rolig, lite flummig och lever i sin egna lilla varld tillsammans med sin skateboard och gitarr tror jag, kul kille ;)

Och sist men inte minst dansken Johannes som haller pa med caproeira, Sager konstiga men roliga saker som far folk att skratta, tyvarr at honom men inte med honom. Hursomhelst ar han en lika stor del av det skona grabbganget! =D




Bilarna som vi akte i pa vag till Barreirinhas



Inez fran norge som ar halv portugis och pratar orattvist nog flytande
portugisiska med fel accent dock haha, hursomhelst ar hon jatte gullig

Man kunde rulla ner langs sanddynerna och ner i lagunerna. Det fanns
hundratals laguner och sanddynerna forsatte i all oandlighet :)

Super fina Sophie som ocksa ar fran Norge, jatte roliga och harlig tjej!

Nya bilder fran Sao Luis!


Tanya From Canada ( vara vardssystrar ar jatte bra vanner) alltid glad och snall :)

Assa alla manniskor har er sa himla harliga!!!!!! bade brasilanarna och utbytesstudenterna<3


Sophie och Temu
Vi var i en Supermercado och skulle laro oss vad alla varor hette, vart extremt laaaaaaaaaaaaang trakigt. Vilket aven varan larare Rafela tyckte, vi var uppdelade i tva grupper och medans vi i min grupp som var Rafaleas grupp trottande och Rafaela bestamde sig for att vi skulle satta oss och fika kom Lucas fortvilat tillbaka med sin grupp da han inte ens visste var halften av all mat var pa Portugisiska.


Den sote blonde Lars  fran Tyskland och snalla, smarta harliga Annika fran Finland


Tyskarna: forst minha chara Janine coolt va den forsta jag traffat med samma namn som jag! Janine ar aven super cool och bredvid henne sitter Nicholas som ska borja i samma skola som jag, ocksa jatte snall kille! Och bredvid honom har vi Lars igen

Tanya, Gulliga Mara fran Tyskland och nans bror vars namn jag inte kommer ihag och som spelar i det samsta bandet jag nagonsin hort! Samt en nagon annans syster vars namn jag inte helle rkommer ihag, men hursomhelst ar hon jatte snall;)

Annika och hennes lillebror nar de forsoker forsta varandra pa portugisiska,
man kan se pa Matheius min hur det gar...


VARLDENS SOTATSE LILLEBOROR!<3 Matheius:)


Bilder pa min nya riktiga vardsfamilj! De ar varldens Snallaste, Jag kanner mig verkligen som en del i familjen!<33




Min syster Sara och hennes enamorado:)

Jag har inte hunnit skriva sa mycket, da jag inte haft tillgang till internet igen forran nu, men har kommer i alla fall lite information ;) (var tankt lite men blev mycket)

Jag akte tisadag kvall fran Estocolmo Arlanda tillsammans med tre andra svenska tjejer, Hanna, Carolina och Nina. Vi skulle mellanlanda i Frankfurt- Sao Paulo- Fortaleza och slutligen São Luis. Jag var jatte nervos eftersom jag hade ca 5 kg overvikt i mitt bage nar jag skulle resa inrikes i Brasilien...

Forsta stop var Frankfurt , varat plan fran stockholm ar forsenat sa vi hade ca 15 min pa oss att hitta gaten och ga igenom vaskkontrollen, Just nar vi ar som mest stressade blev vi sa klart allihopa stoppade i vask kontrollen. Hanna och nina fick ga in i vart sitt bas var de skulle kolla deras klader nogrannare och de fick ta av sig skorna som skulle rontgas. Medans blev jag och Carolin inslapta pa ett kontor tillsammans med tva laskiga tyska man som jobbade pa flygplatsen. De trodde tydligen att vi hade smygglat med oss nagonting i vara pasar med kosta boda glas samtidigt som det skrattade, flina och prata tyska.

-oh to nice beutiful girls,

Var till slut allt de fick fram med en slemmig rost. Vi fick lamnade kontoret i panik och tro om att vi missat varat flyg...
Men nej! Nar vi kom fram till gaten stod en grupp med unga manniskor och jag horde att nagra pratade danska.
Vi hade hittat utbytes studenterna som var fran: Norge, Finland, Danmark och en ensam lite smatt forvirrad goteborgare med sin gitarr som hette Oscar. Alla var samlade och skulle snart ombord pa den langa resan mot Brasilien- São Paulo :)


Resan var fruktansvard lang och besvarlig, narmare bestamt 12 timmar lang :P
Att sitta pa planet kandes sa overkligt, efter allt snack var vi nu pa riktigt pa vag till Brasilien, man tankte inte i en sekund pa allt man lammande efter sig utan bara allt som vantande en pa andra sidan jordklotet.
Framfor mig satt en av danskarna som hette Johannes, vi pratade om allt fran, capoeira, samba, religion, alkohol, betygsystem, familjen, varfor vi ville till Brasilien, mm till skillnader mellan sverige och danmark. Pa andra sidan gangen satt en av de andra danskarna Sara, hon pratade glatt med sin nya italenska medelaldriga flygkompis, da de ocksa diskutreade skillnaden mellan olika lander och kom fram till att Italien har bast glass, medans Danmarks Bacon latt ager over allt annat.

Vi kom slutligen fram till Sao Paulo

Kon var oandligt lang, i Sao Paulo skulle vi igenom en ny pass kontroll, hamta varat bage och cheka in det igen. Som tur var hade jag fordel i och med att jag skulle inviga mitt nya Brasilanska pass och fick ett forsprng pa cirka 35 langa minuter da jag vantade pa de andra (turisterna).

ater igen var flyget forsenat och de starkars norskarna och den ena svensken Oscar skulle med ett annat flyg an vi, det sista jag sag av oscar var ett skrackslagen min da han pratade med en av kontrollanterna, Medans jag sjalv forsvann bort i kaoset och de kolosala folkmassan i São Paulos flygplats.

Nar jag kom ut ur kaoset till annu mera kaos vantade en stressad ung brasilansk kille med orange troja och texten Via Mundo,
Lucas sa klart. 

Han sag ratt ung ut for att ta hand om en stor grupp utbytesstudenter i dennna extremt kaotiskt forvirrande Flygplats, men framst av allt sag han stressad ut. De andra hade stallt sig i en liten grupp med alla deras vaskor medans Lucas motte de annu ankommande vid utgangen. Da jag kom ut ur utgangen halsade han vanligt pa mig, lade handen pa min axel och bad mig folja med honom.
Men istallet for att stalle mig med de andra bad han de vanta medans vi forsatte spatsera vidare.

- So Im Lucas, and you are?
-Janine
- Oh Janine! You have an Brasilian father right from Bahia!?
- Haha yeah exactly...

Vi forsatta att prata men efter ett tag markte jag att vi gick runt i cirklar. Det visade sig att Lucas hade tappat bort 3 utbytesstudenter: Norskorna Sophie och Inez samt den forvirrade och sckrackslagna svensken Oscar. Detta badade inte gott da deras flyg skulle boarda om ca 20 min, samtidigt som de skulle hinna cheka in igen.
Vi kom tillbaka till de andra igen och eftersom vi som skulle med ett annat flyg ocksa borja fa brattom bestamde Lucas sig for att han skulle ga ivag med de andra utbytesstudenterna medans jag stod kvar med en annan dansk tjej som heter Clara. Han var valdigt noga med instruktionen om att jag skulle stanna var jag stod och Clara dar hon stod.

Da vi stod cirka 3 meter fran varandra vilket var tillrackligt langt fran att inte kunna prata med varandra men aven tillrackligt nara for att kunna se varandras ansikts utryck. Vi tittade bada pa varandra och bestamde oss for att det var lojligt. Jag tog mina egna saker, Claras saker, Lucas saker och vagnen for att stalla mig bredvid Clara. Detta var mitt forsta mote med Clara som nu ar en av mina basta vanner har i Brasilien :)

Sa har ar en forkortning av den andra delen i Kaoset i Sao Paulo;
1. Lucas kom tillbaka och bad mig utropa sokandet efter de borttappade utbytestudenterna pa norska och svenska.
2. Da jag forklarade att jag inte pratade norska men endast danska och svenska slapp jag gora det och istallet fick de noja sig med en eftersokan pa engelska.
3. Inez blev bland annat eftersokt i hogtalaren ca 3 ganger pa flygplatsen i Sao Paulo
4. Lucas fick reda pa att Sophie redan var ombord pa planet medans han drog mig med pa eftersokan efter Oscar
5. Vi halsade snabbt pa de tyska utbytesstudenterna varvav jag for forsta gangen motte min chara= en med samma namn som jag pa portugisiska, samt den kanadensiska Tanya.
6. Alla var oroliga medans stackars Lucas var utom sig och galet stressad da detta var forsta gangen han tog emot och hand om utbytesstudenter.  Och pagrund av att hans mamma skulle bli galen.
7. Slutligen gick vi ombord pa varat plan mot Fortaleza ovetandes om Oscars och Inez befinnade


Fortaleza



Nar vi kom fram till Fortaleza motte vi de alla tre saknade studenterna, som hade hunnit med sitt plan i sista sekund och flygit ivag medans vi desperat sokt de i São Paulo.
Alla scannar var nu samlade och Lucas och hans kompis Bruno(ung tjej som bodde i staden) hade planerat en liten stadstur i Fortaleza. Pa flygplatsen blev super blonda och snalla Anna overfallen av brasilanare som ville ta bilder av hennes har. Medans finska Temu blev overfallen av brasilanska tjejer och deras vadjan om att fa en kyss. Nagra av de var lyckligt lottade medans andra forkrossat forsatta be
- snalla bara en kyss SNALLA! 

Vi chekade in varat bagage och satte oss sedan i en mini buss. Sa fort vi kom in i bussen satte Brasilanarna pa musik.
Forro stod forst pa listan och var minibus hade snart forvandlats till en vandrande dansclub.
Det var da jag kande av att jag anlant...

PARA DO BRASIL!




Lucas och Bruno visade oss hur man dansar Forro (en brasilansk dansstil sa som: samba, reggae och axe mm. Betyder fran borjan For All men blev efter ett daligt utal av engelska varldskant som Forro), senare pa kvallen skulle alla andra sjalva ga upp och dansa med de, det var sa grymt kul!
( Maste bara skryta lite och saga att flera faktiskt sade att jag var riktigt bra pa att dansa Forro haha )

Vi akte till en gata var man kunde shoppa ratt billigt, dar fanns bland annat massa fina skor (angrar att jag inte kopte nagra) Efter det akte vi till havet for att se den vackra solnedgangen. Caroline ramla och gjorde illa sig nar hon skulle klattra over ett staket medans Inez raka blotta sig sjalv trots Lucas hade varnat henne om hennes klanning.
Sedan akte vi till ett "mall" dar vi chillade och spela kort som Lucas hade med sig och nagon konstig rolig version av UNO tills en vakt kom och sade till oss att vi inte fick spela kort pa cafet i kopcenrtumet. Sa en forvanad Bruno 14 utbytesstudenter fran scandinavien och en upprord Lucas fick motvilligt lamna Kopcentrumet for att aka vidare till resturangen.
I bilen borjade Bruno as garva och utbrast nagot pa portugisiska till Lucas. Lucas Blev forst chokad och holl sig for munnen.

- Oh my good, thats bad, dont tell them! sa Lucas och sedan borjade han ocksa as garva
Alla fatta nada, tills Inez var vanlig nog att oversatta for oss andra.

-They forgot to pay the foood, skrattade Inez och vi andra borjade ocksa skratta.
-But hey guys, dont do that. This wasent on purpose we just forgot okey...., sade Lucas i ett forsok att dampa ner handelsen

Maten pa resturangen var trakig och stackars Clara fick varldens ackligaste lilla kottbit. En del borjade inse att vi nu var i Brasilien och skulle stanna har ett ar sa da fick vissa hemlangtan. Andra var trotta och slitna efter den langa resan och ville helst bara borsta tanderna, duscha och sova i en sang. Sjalv horde jag till den sist namnda gruppen.
Pa vagen tillbaka till flygplatsen lattades stammningen upp med lite musik och mera dans. Vi var nu redo for brasilien igen.



I vantan pa att boarda satt vi nu alla pa tva bankar mitt emot varandra. Bruno hade lamnat oss och det var nu dags att aka till Sao luis for att traffa familjerna. Folks ogon borjade bli roda, folk borja mumla och folk borja fa svart att kontrollera sina rorelser (okej jag hade svart att kontrollera mina rorelser) pagrund av det tunga trottheten som hela tiden smog sig pa en mer och mer. Alla var jatte flummiga och inget nagon sade gav mening. Nagra forsokte komunikera med handerna medans andra blev tillsagda att sluta prata(Lucas) 
Till sist kom vi pa planet. Jag satt bredvid tva Brasilanare och var trottare en nagonsin. Jag kunde bara inte somna ordentligt men jag kunde heller inte halla mig vaken, sa jag halvt sov och var halvt vaken. Jag ramlade in i mina med passagerare och skrattade lite for mig sjalv at min trotthet medans Clara gav mig en bekymrad blick. Jag minns knappt nagot av resan den ar mer som en suddig dimma av vitt ljus fran planet, och den svarta himmelen i natten samt ljus langt borta fran staden pa land.  Som jag minns det vaknade jag sjalv och insag att vi skulle ga av. Men enligt Clara var det hon som vackt mig efter manga forsok och skrik. Vagar inte faststalla att hon har fel...

Tills sist var vi alla fall framme och efter ca 3 timmars somn pa tva dagar skulle vi nu mota familjen,
Ingen var redo men efter en lang resa, mycket skoj och vantan pa att den sista tjejen skulle gora sig klar pa badrummet var vi nu tvungna att ga ut och mota familjen, redo eller inte.

Vi kunde nu hora skriket och se glimtar av stora affisher, flaggor och skyltar med bilder av os sjalva. Vi blev mottagna med oppna armar av vara familjer som skrek av gladje for att traffa oss. De kramade om oss till luften och radslan flog ur oss.

Vi var nu Hemmma<3

Hanna och Caroline fran Sverige

Lucas och Bruno





Clara







Espen och Johannes sov sott...



Men sotare sov Ankan och Renen =D