adventurebrasil

Jag har inte hunnit skriva sa mycket, da jag inte haft tillgang till internet igen forran nu, men har kommer i alla fall lite information ;) (var tankt lite men blev mycket)

Jag akte tisadag kvall fran Estocolmo Arlanda tillsammans med tre andra svenska tjejer, Hanna, Carolina och Nina. Vi skulle mellanlanda i Frankfurt- Sao Paulo- Fortaleza och slutligen São Luis. Jag var jatte nervos eftersom jag hade ca 5 kg overvikt i mitt bage nar jag skulle resa inrikes i Brasilien...

Forsta stop var Frankfurt , varat plan fran stockholm ar forsenat sa vi hade ca 15 min pa oss att hitta gaten och ga igenom vaskkontrollen, Just nar vi ar som mest stressade blev vi sa klart allihopa stoppade i vask kontrollen. Hanna och nina fick ga in i vart sitt bas var de skulle kolla deras klader nogrannare och de fick ta av sig skorna som skulle rontgas. Medans blev jag och Carolin inslapta pa ett kontor tillsammans med tva laskiga tyska man som jobbade pa flygplatsen. De trodde tydligen att vi hade smygglat med oss nagonting i vara pasar med kosta boda glas samtidigt som det skrattade, flina och prata tyska.

-oh to nice beutiful girls,

Var till slut allt de fick fram med en slemmig rost. Vi fick lamnade kontoret i panik och tro om att vi missat varat flyg...
Men nej! Nar vi kom fram till gaten stod en grupp med unga manniskor och jag horde att nagra pratade danska.
Vi hade hittat utbytes studenterna som var fran: Norge, Finland, Danmark och en ensam lite smatt forvirrad goteborgare med sin gitarr som hette Oscar. Alla var samlade och skulle snart ombord pa den langa resan mot Brasilien- São Paulo :)


Resan var fruktansvard lang och besvarlig, narmare bestamt 12 timmar lang :P
Att sitta pa planet kandes sa overkligt, efter allt snack var vi nu pa riktigt pa vag till Brasilien, man tankte inte i en sekund pa allt man lammande efter sig utan bara allt som vantande en pa andra sidan jordklotet.
Framfor mig satt en av danskarna som hette Johannes, vi pratade om allt fran, capoeira, samba, religion, alkohol, betygsystem, familjen, varfor vi ville till Brasilien, mm till skillnader mellan sverige och danmark. Pa andra sidan gangen satt en av de andra danskarna Sara, hon pratade glatt med sin nya italenska medelaldriga flygkompis, da de ocksa diskutreade skillnaden mellan olika lander och kom fram till att Italien har bast glass, medans Danmarks Bacon latt ager over allt annat.

Vi kom slutligen fram till Sao Paulo

Kon var oandligt lang, i Sao Paulo skulle vi igenom en ny pass kontroll, hamta varat bage och cheka in det igen. Som tur var hade jag fordel i och med att jag skulle inviga mitt nya Brasilanska pass och fick ett forsprng pa cirka 35 langa minuter da jag vantade pa de andra (turisterna).

ater igen var flyget forsenat och de starkars norskarna och den ena svensken Oscar skulle med ett annat flyg an vi, det sista jag sag av oscar var ett skrackslagen min da han pratade med en av kontrollanterna, Medans jag sjalv forsvann bort i kaoset och de kolosala folkmassan i São Paulos flygplats.

Nar jag kom ut ur kaoset till annu mera kaos vantade en stressad ung brasilansk kille med orange troja och texten Via Mundo,
Lucas sa klart. 

Han sag ratt ung ut for att ta hand om en stor grupp utbytesstudenter i dennna extremt kaotiskt forvirrande Flygplats, men framst av allt sag han stressad ut. De andra hade stallt sig i en liten grupp med alla deras vaskor medans Lucas motte de annu ankommande vid utgangen. Da jag kom ut ur utgangen halsade han vanligt pa mig, lade handen pa min axel och bad mig folja med honom.
Men istallet for att stalle mig med de andra bad han de vanta medans vi forsatte spatsera vidare.

- So Im Lucas, and you are?
-Janine
- Oh Janine! You have an Brasilian father right from Bahia!?
- Haha yeah exactly...

Vi forsatta att prata men efter ett tag markte jag att vi gick runt i cirklar. Det visade sig att Lucas hade tappat bort 3 utbytesstudenter: Norskorna Sophie och Inez samt den forvirrade och sckrackslagna svensken Oscar. Detta badade inte gott da deras flyg skulle boarda om ca 20 min, samtidigt som de skulle hinna cheka in igen.
Vi kom tillbaka till de andra igen och eftersom vi som skulle med ett annat flyg ocksa borja fa brattom bestamde Lucas sig for att han skulle ga ivag med de andra utbytesstudenterna medans jag stod kvar med en annan dansk tjej som heter Clara. Han var valdigt noga med instruktionen om att jag skulle stanna var jag stod och Clara dar hon stod.

Da vi stod cirka 3 meter fran varandra vilket var tillrackligt langt fran att inte kunna prata med varandra men aven tillrackligt nara for att kunna se varandras ansikts utryck. Vi tittade bada pa varandra och bestamde oss for att det var lojligt. Jag tog mina egna saker, Claras saker, Lucas saker och vagnen for att stalla mig bredvid Clara. Detta var mitt forsta mote med Clara som nu ar en av mina basta vanner har i Brasilien :)

Sa har ar en forkortning av den andra delen i Kaoset i Sao Paulo;
1. Lucas kom tillbaka och bad mig utropa sokandet efter de borttappade utbytestudenterna pa norska och svenska.
2. Da jag forklarade att jag inte pratade norska men endast danska och svenska slapp jag gora det och istallet fick de noja sig med en eftersokan pa engelska.
3. Inez blev bland annat eftersokt i hogtalaren ca 3 ganger pa flygplatsen i Sao Paulo
4. Lucas fick reda pa att Sophie redan var ombord pa planet medans han drog mig med pa eftersokan efter Oscar
5. Vi halsade snabbt pa de tyska utbytesstudenterna varvav jag for forsta gangen motte min chara= en med samma namn som jag pa portugisiska, samt den kanadensiska Tanya.
6. Alla var oroliga medans stackars Lucas var utom sig och galet stressad da detta var forsta gangen han tog emot och hand om utbytesstudenter.  Och pagrund av att hans mamma skulle bli galen.
7. Slutligen gick vi ombord pa varat plan mot Fortaleza ovetandes om Oscars och Inez befinnade


Fortaleza



Nar vi kom fram till Fortaleza motte vi de alla tre saknade studenterna, som hade hunnit med sitt plan i sista sekund och flygit ivag medans vi desperat sokt de i São Paulo.
Alla scannar var nu samlade och Lucas och hans kompis Bruno(ung tjej som bodde i staden) hade planerat en liten stadstur i Fortaleza. Pa flygplatsen blev super blonda och snalla Anna overfallen av brasilanare som ville ta bilder av hennes har. Medans finska Temu blev overfallen av brasilanska tjejer och deras vadjan om att fa en kyss. Nagra av de var lyckligt lottade medans andra forkrossat forsatta be
- snalla bara en kyss SNALLA! 

Vi chekade in varat bagage och satte oss sedan i en mini buss. Sa fort vi kom in i bussen satte Brasilanarna pa musik.
Forro stod forst pa listan och var minibus hade snart forvandlats till en vandrande dansclub.
Det var da jag kande av att jag anlant...

PARA DO BRASIL!




Lucas och Bruno visade oss hur man dansar Forro (en brasilansk dansstil sa som: samba, reggae och axe mm. Betyder fran borjan For All men blev efter ett daligt utal av engelska varldskant som Forro), senare pa kvallen skulle alla andra sjalva ga upp och dansa med de, det var sa grymt kul!
( Maste bara skryta lite och saga att flera faktiskt sade att jag var riktigt bra pa att dansa Forro haha )

Vi akte till en gata var man kunde shoppa ratt billigt, dar fanns bland annat massa fina skor (angrar att jag inte kopte nagra) Efter det akte vi till havet for att se den vackra solnedgangen. Caroline ramla och gjorde illa sig nar hon skulle klattra over ett staket medans Inez raka blotta sig sjalv trots Lucas hade varnat henne om hennes klanning.
Sedan akte vi till ett "mall" dar vi chillade och spela kort som Lucas hade med sig och nagon konstig rolig version av UNO tills en vakt kom och sade till oss att vi inte fick spela kort pa cafet i kopcenrtumet. Sa en forvanad Bruno 14 utbytesstudenter fran scandinavien och en upprord Lucas fick motvilligt lamna Kopcentrumet for att aka vidare till resturangen.
I bilen borjade Bruno as garva och utbrast nagot pa portugisiska till Lucas. Lucas Blev forst chokad och holl sig for munnen.

- Oh my good, thats bad, dont tell them! sa Lucas och sedan borjade han ocksa as garva
Alla fatta nada, tills Inez var vanlig nog att oversatta for oss andra.

-They forgot to pay the foood, skrattade Inez och vi andra borjade ocksa skratta.
-But hey guys, dont do that. This wasent on purpose we just forgot okey...., sade Lucas i ett forsok att dampa ner handelsen

Maten pa resturangen var trakig och stackars Clara fick varldens ackligaste lilla kottbit. En del borjade inse att vi nu var i Brasilien och skulle stanna har ett ar sa da fick vissa hemlangtan. Andra var trotta och slitna efter den langa resan och ville helst bara borsta tanderna, duscha och sova i en sang. Sjalv horde jag till den sist namnda gruppen.
Pa vagen tillbaka till flygplatsen lattades stammningen upp med lite musik och mera dans. Vi var nu redo for brasilien igen.



I vantan pa att boarda satt vi nu alla pa tva bankar mitt emot varandra. Bruno hade lamnat oss och det var nu dags att aka till Sao luis for att traffa familjerna. Folks ogon borjade bli roda, folk borja mumla och folk borja fa svart att kontrollera sina rorelser (okej jag hade svart att kontrollera mina rorelser) pagrund av det tunga trottheten som hela tiden smog sig pa en mer och mer. Alla var jatte flummiga och inget nagon sade gav mening. Nagra forsokte komunikera med handerna medans andra blev tillsagda att sluta prata(Lucas) 
Till sist kom vi pa planet. Jag satt bredvid tva Brasilanare och var trottare en nagonsin. Jag kunde bara inte somna ordentligt men jag kunde heller inte halla mig vaken, sa jag halvt sov och var halvt vaken. Jag ramlade in i mina med passagerare och skrattade lite for mig sjalv at min trotthet medans Clara gav mig en bekymrad blick. Jag minns knappt nagot av resan den ar mer som en suddig dimma av vitt ljus fran planet, och den svarta himmelen i natten samt ljus langt borta fran staden pa land.  Som jag minns det vaknade jag sjalv och insag att vi skulle ga av. Men enligt Clara var det hon som vackt mig efter manga forsok och skrik. Vagar inte faststalla att hon har fel...

Tills sist var vi alla fall framme och efter ca 3 timmars somn pa tva dagar skulle vi nu mota familjen,
Ingen var redo men efter en lang resa, mycket skoj och vantan pa att den sista tjejen skulle gora sig klar pa badrummet var vi nu tvungna att ga ut och mota familjen, redo eller inte.

Vi kunde nu hora skriket och se glimtar av stora affisher, flaggor och skyltar med bilder av os sjalva. Vi blev mottagna med oppna armar av vara familjer som skrek av gladje for att traffa oss. De kramade om oss till luften och radslan flog ur oss.

Vi var nu Hemmma<3