Vecka 2 och 3
Jag ligger lite efter i skrivandet, Har varit har i 2 veckor och 5 dagar. Men bara skrivit om den forsta veckan.
Jag kan inte fatta att jag bara varit har i lite mer an tva veckor. Man har upplevt sa mycket pa sa lite tid sa det kanns som jag har varit har i flera manader!
Hursomhelst ar det val lattast att ta det fran Ankomsten vid Sao Luis flygplats...
Jag hade lite svart att hitta min Welcome Family eftersom jag inte hade nagon aning om hur de sag ut eller vad de hette. Till sist hittade jag Allison, som jag traffade is stockholm pa info motet med de andra Utbytesstudenterna. Han ar "chef" tillsammans med hans pojkvan Antonio. Antonio och Allison ar de mest underbara manniskorna man kan tanka sig! Det ar sa himla snalla och roliga och pratglada.
Allison var glad att se mig och hjalpte mig hitta min familj. Det var kvinna i 50 arsaldern och en ung flicka som sag ut att vara nat ar yngre an mig. Men som visade sig vara 18 och tva ar aldre an mig. Den unga flickan var kvinnas dotter och hon hette Raissa. Hon hade varit i Canada som utbytesstudent och kunde flytande engelska vilket var jatte skont. I bilen pa vag hem smapratade vi lite. Men mest av allt kändes det hela bara konstigt. Vilket antagligen berodde pa att jag insag att jag nu var framme, plus att jag knappt sovit i tva dagar.
Nar vi kom hem gick jag och lade med pa en gang for att sova i crika 1 timme. Jag skulle namligen samma dag ivag till Barreirinhas pa softlanding camp med alla utbytesstudenter.
Nar jag kom fram till till det ortroligt orangea kontoret som tillhorde via mundo möttes jag av ett gäng exremt trötta utbytesstudenter. De tyska utbytesstudenterna var också där nu och Tanya från Canada. Men de hade kommit en dag tidigare än oss andra och led inte lika mycket som oss andra.
Det första som hända var att vi tvingades att ta på oss inget mindre än.....
Orangea tröjor så klart, vilket vissa av tjejerna hade stora problem med då du inte ansåg att de klädde denna orangea nyans;)
Bussturen var lång och vägen dit såg ut som jag förställer mig en landsväg i ett fattigt område i afrika. Till sist kom vi i alla fall fram till en liten by med blodsrött sand och håliga skupmiga vägar.
Hotellet som vi borde på var rätt fräsht och låg precis intill en flod. I början vågande ingen riktigt bada efter att några av oss sett de gigantiska fiskarna som männen fångat. Men värmen tog över och till sist kunde man inte låta bli. Vattnet var jätte härligt och precis lagom svalt. Jag och några andra ville simma över till andra sidan men insåg att strömmen var för stark så vi lätt bli.
Oscar filosoferar
Härliga GALNA Sara;)
Sophie<3
Vette fan vad Sara och Clara håller på med, men bra verkar det i alla fall inte gå...
Hotellets restaurang var vi åt
Den första dagen slappade vi bara åt mat och spela volleyboll. Det var skönt att vi inte behövde bo hos familjerna de första dagarna. Utan fick en stund var vi bara kunde njuta, har roligt och försöka så gått det nu gick att inse att vi nu faktiskt var i brasilien.
Under middagen började jag prata mer med utbytesstudenterna från de andra länderna. Alla verkade som super härliga människor! Och på kvällen spelade en del volleyboll med andra var hejaklack och satt på bänken. I början av matchen skämde jag ut mig själv en hel del, men efterhand gick det mycket bättre och det slutade faktiskt med att mitt lag (Mara, Tanya, Lucas och Temu) vann hela tuneringen. (Måste dock erkänna att det antagligen till största delen var de andras förtjänst)
Dag nummer 2 badade vi ännu mera och senare på dagen hade vi orgentation meeting, lite porugiska lektion och främst av allt danslektioner! Vi fick lära oss Forro, reaggae i par vilket jag inte visste att man kunde dansa som pardans och vi fick lära oss samba. Forro är en väldigt rolig dans med härlig rytm och kul tempo. När man dansar reggae dansar man extremt nära varandra måste jag säga haha. Men jag älskar reggae och det är också skit roligt. Eftersom jag dansat samba ett år hade jag rytmen och snappade snabbt upp känslan och stegen. Det kom rätt naturligt och enkelt för mig och därför fick jag dansa mycket med Lucas när han skulle demonstrera hur man gjorde. Det var jätte kul och många tyckte att jag var bra och fick det att se så enkelt ut vilket gjorde det hela ännu roligare. Några av tjejerna bad mig om hjälp med samban och jag försökte hjälpa men jag vet själv hur svårt det kan vara i början med samban och att det ibland tar tid att "fatta känslan", men när man väl har "fattat"... ja då går resten som en super häftig dans hehe;)
Vi kom tillbaka tll hotellet och åkte sedan in till staden för att äta middag .
Långbordet låg precis intil vattnet och lugn bossanova musik flödade ut genom högtalarna. Mina 3 närmaste bordskamrater var alla vegetarianer upptäckte jag när pizzan med salami kom och jag var den enda som tog. När vegetar pizzan kommit började vi äta. Drickan som jag ville har var så klart inget annat än GURANA ANTARTICA, typiskt nog stod den långt borta i motsatta ändan av bordet, men efter mycket mödan och besvär kom den äntligen ;) Plötsligt dök Fabio upp, en riktigt skön snubbe som jobbar för via mundo och som inte pratar engelska men som är jätte snäll. Fabio tog en stor bit pizza och grabbade tag om ett par påsar majonäs och ketchup. Han kletade ut ett tjockt lager ketchupmajonäsblanding på pizzan och jag och mina bordskamrater Janine, Nicole och Inez tittade förvånat på honom med en äcklad min. Jag skade till sist på huvudet och gjorde en frågande gest med händerna.
- e muito bom! Var hans svar.
Då svarat inte övertygade oss lade Lucas sig i fast besluten om att lära oss att förstå denna enligt honom och Fabio delikata brasilanska sed. Han tog en extra slice pizza och smeta på ett ca 2 cm tjockt lager pizza ketchupmajonäsgegga och gav pizzan med en lycklig min till Temu. Temu som äter allt tog kaxigt emot utmaningen men efter ett par tuggor gav han upp genom en skeptisk min när Lucas frågade om han gillade det. Vi andra skratta bara och Lucas gav upp. Medans började Fabio lära mig några nya ord på portugiska. Senare pratade vi om reggae och Lucas berättade om Sao Luis, det brasilanska Jamaica:D Från det övergick han till att försöka översätta gittaristens alla sånger till engelska med en mycket passionerad inlevelse. Kvällen gick, musiken, sången och ketchupen flödade stämmningen var underbar och staden vacker.
Jag satte med fötterna i det varma ljumma vattnet på bryggan tillsammans med Sophie. Vi beundrade himmelen och de vackra stjärnorna som var så oförklartigt långt borta men i den studen kändes så nära. Vi hade alla gått till floden efter att vi kommit tillbaka till hotellet. De allra flesta badade men några av oss satt bara och prata och njöt på land eller vid bryggan. Efter en stund kunde vi höra hög dunka dunka musik och se blinkande disco ljus, det var en båt som kom åkande. Lucas sade att det var rikingar som försökte styla. De åkte fram och tillbaka en stund och kom sedan närmare med båten.
Eles e intercambistas, Intercambistas! (utbytesstudenter) ropade Lucas på skoj.
På en gång kastade sig två män nu över bord och hack i häl srtydes båten in mot bryggan i en väldans fart. I Sao Luis är utbytesstudenterna som kändisar och särskilt männen är mycket på alla tjejer eftersom de tror att de är lika desperata som de själva, så ibland är de lite läskigt eller jobbigt slemmiga. Detta var ett sådant fall och alla insåg att det inte var två unga snygga killar som kom simmande i vattnet utan två stora feta 40plussare med familj och barn. De simmade fram till tjejerna såklart och jag och Sophie tittade oroande på varandra.
Båten stod nu alldeles intil bryggan och främlingarna fråga om vi vill höra Lady Gaga?
Forro!! skrek vi allihop.
Clara gick upp ur vattnet och kom till bryggan var jag satt men oturligt nog följde den ena av de läbbiga och desperata männe efter henne. När han kom fram frågade han Clara om hon vill dansa och i sin fasa tittade hon vädjande på Lucas i hopp om hjälp.
-It's ok. Sade Lucas vilket inte direkt hjälpte henne.
- No, sade hon till sist bestämt men med rädlsa kvar i blicken.
Jag tyckte synd om Clara men kunde inte låta bli att garva. Kvällen forsätta och den var magisk, vattnet, musiken dansen och känslan av Brasilien. Tiden stod stilla för stund och just nu skulle vi bara leva.
Den sista dagen hade vi mera orgentation meeting och efter det åkte vi till det vackra Barreirinhas. Vi åkte dit med en slags jeep bil vilket var kul med extremt läskigt då våran bil och en anna bil racade mot varandra, till sist lite väl seriöst och lite väl farligt. När vi kom fram gick vi upp för sandynorna. När man sedan stod på toppen kunde man springa eller rulla ner längs de och ner i det turkosa kristall klara lagunerna. Det var otroligt kul, sandigt och jobbigt. Efter 3 gånger uppför var man helt slut. Slutligen åkte vi sedan hem igen mot Sao Luis, alla med blandade känslor. Vi hade haft så kul och man hade fått en massa nya vänner men ny börja det utmande livet i Brasilien på riktigt.
Den första veckan var Lärorik men tuff. Jag trivdes inte särskilt bra i min välkomst var familj och hade fått reda på att ett par dagar nu var 3 veckor. Jag skulle alltså på hos en welcome family 3 veckor och sedan byta familj till min riktiga värdsfamilj. Jag bestämde mig för att bara ta mig igenom den här tiden och istället fokusera mycket på att lära mig språket vi´lket fick tiden att gå snabbare. Veckan efter fick jag reda på att jag skulle flytta tidigare än planerat. Min familj var i NY men dagen då jag skulle flytta visade det sig att de inte kommit tillbaka och de visste inte heller när de skulle komma tillbaka. Detta gjorde mig alltså för studen hemlös. Detta var så klart konstigt för mig men åter igen försökte jag att inte oroa mig så mycket. Ivo min local coordinator berättade att de hittat en ny familj och att jag skulle bo hos dom detta år iställett. Och samma kväll fick jag träffa min nya värdssyster Sara vilket kändes jätte bra:)
Dagen efter flyttade jag till min nya familj. Min nya familj var helt underbar. Medans den andra familjen inte hade hittat på någonting med och bara suttit hemma och tittat på tv samtidigt som de inte försökte lära känna mig eller få mig att känna mig välkommen, tog den här familjen med mig till stranden redan samma kväll som jag kom. För att dricka och äta kokosnötter medans vi gick längs stranden. De välkommade mig även med öppna armar och fick mig verkligen att känna mig hemma.
Under denna veckan gjorde vi en massa olika saker och här kommer några bilder:
Detta är min super söta mormor som vi är hos nästan varje dag. Ofta för att äta lunch eftersom mamman jobbar sent och inte är hemma. Och eftersom brasilanarna är otroligt beroende av sina föräldrar och inte kan laga egen mat;)
Mormorns hund bobi
En av dagarna skulle vi till teatern men kom en halvtimme försent så vi kunde inte komma in, så vi ska gå en annan dag. Istället gick vi runt i den gamla delen av staden som blir ännu vackrare på kvällen...
Vi såg en dansshow som är typisk Maranhaos kultur. Den var jätte häftig och alla barnen var så otroligt grymma på att dansa. Dansen kallas Bumba-meu-Boi
På fredagen skulle jag egentligen ut till Sao Luis mest omtalade nattclub som jag inte vet hur stavas men tror
är Chez moi eller något liknande, fransk är det i alla fall...
När jag kom dit stod min vänner allra först i kön för att komma in och jag kunde smidigt smita mig in med de. Men tyvärr hade Hanna med sig en kompis till familjen som hela tiden fortsatte säga till vakten att vi var under arton. Och på grund av det kom vi inte in men tänker åka dit en anna dag, utan kvinnan som hade följt med Hanna. Istället åkte vi till en annan club som heter Flamingo. Där kom vi in utan problem och dansade som galningar. Det var otroligt kul, musiken var bra och det var musik man kände till men nästa helg planerar vi att gå till något mera brasilansk istället som Forro;)
På lördagen hade hunden Bobi två års födelsedags kalas på ett sätt som man bara kan fira hundar i Brasilien. Brasilianarna har alltid en ursäkt för att parta och vilken bättre en husdjurs födelsedagar ;)
Min bror Saul och Bobi som är festfin i sin nya slips haha!
Sara och jag förberedde genom att blåsa upp ballonger
Det lyckliga födelsedagsbarnet
I måndags började jag skolan. Det var väldigt annorlunda men kul. Jag pratar mer med mina klasskompisar för varje dag. Det är så öppna, pratglada, glada, nyfikna och hjälpsamma. Att prata med de på portugisiska går faktiskt mycket bättre än förväntat:) Jag börjar förstå en hel del, men det är dock svårare att prata själv. Lektionerna däremot är helt omöjliga. Man förstår absolut NADA. Inte ens mattematiken går att förstå. Man sitter mest och håller på med annat. Min kompis Annika som också är utbytesstudent läste t.ex ut en hel bok idag på sina lektioner. Medans Brassarna föredrar att använda lektionerna till att sova. Lektionerna är så galna. Idag hade vi historia och läraren satt och spela gitarr i ett hörn medans eleverna prata, sov, sjöng, dansa, skratta, skämtade och gjorde allt annat en att arbeta samtidigt osm jag själv gick runt och filma och fota. Stämmingen i klassen är jätte bra och eleverna och lärararna skämtar mycket och verka ha en härlig relation till varandra. Igår satt jag själv under lektionen och var helt ouppmärksam på lektionen och gjorde annat. När jag tittar upp står läraren plötsligt intil mig och pratar med mig utan att jag märkt det. Jag fattar ingenting och uppfttar bara ordet Inglaterra, jag svarar nej sedan jag och sedan ha?
som tur är skrattar han bara och säger
-kram, samtidigt som han kramar om mig.
och hela klassen skrattar:D
Måste bara lägga till att min klass är awesome och helt underbar!!
Några klassiska citat top 5 so far, men det kommer komma flera kan jag lova;)
1. "And girls, Please Shave!"
2. "Shit happens...
and then you die."
3. "Eu gosto pular" = Jag gillar att hoppa.
4. " OH you speak english!"
5. "Ta det som en upplevelse"
Jag kan inte fatta att jag bara varit har i lite mer an tva veckor. Man har upplevt sa mycket pa sa lite tid sa det kanns som jag har varit har i flera manader!
Hursomhelst ar det val lattast att ta det fran Ankomsten vid Sao Luis flygplats...
Jag hade lite svart att hitta min Welcome Family eftersom jag inte hade nagon aning om hur de sag ut eller vad de hette. Till sist hittade jag Allison, som jag traffade is stockholm pa info motet med de andra Utbytesstudenterna. Han ar "chef" tillsammans med hans pojkvan Antonio. Antonio och Allison ar de mest underbara manniskorna man kan tanka sig! Det ar sa himla snalla och roliga och pratglada.
Allison var glad att se mig och hjalpte mig hitta min familj. Det var kvinna i 50 arsaldern och en ung flicka som sag ut att vara nat ar yngre an mig. Men som visade sig vara 18 och tva ar aldre an mig. Den unga flickan var kvinnas dotter och hon hette Raissa. Hon hade varit i Canada som utbytesstudent och kunde flytande engelska vilket var jatte skont. I bilen pa vag hem smapratade vi lite. Men mest av allt kändes det hela bara konstigt. Vilket antagligen berodde pa att jag insag att jag nu var framme, plus att jag knappt sovit i tva dagar.
Nar vi kom hem gick jag och lade med pa en gang for att sova i crika 1 timme. Jag skulle namligen samma dag ivag till Barreirinhas pa softlanding camp med alla utbytesstudenter.
Nar jag kom fram till till det ortroligt orangea kontoret som tillhorde via mundo möttes jag av ett gäng exremt trötta utbytesstudenter. De tyska utbytesstudenterna var också där nu och Tanya från Canada. Men de hade kommit en dag tidigare än oss andra och led inte lika mycket som oss andra.
Det första som hända var att vi tvingades att ta på oss inget mindre än.....
Orangea tröjor så klart, vilket vissa av tjejerna hade stora problem med då du inte ansåg att de klädde denna orangea nyans;)
Bussturen var lång och vägen dit såg ut som jag förställer mig en landsväg i ett fattigt område i afrika. Till sist kom vi i alla fall fram till en liten by med blodsrött sand och håliga skupmiga vägar.
Hotellet som vi borde på var rätt fräsht och låg precis intill en flod. I början vågande ingen riktigt bada efter att några av oss sett de gigantiska fiskarna som männen fångat. Men värmen tog över och till sist kunde man inte låta bli. Vattnet var jätte härligt och precis lagom svalt. Jag och några andra ville simma över till andra sidan men insåg att strömmen var för stark så vi lätt bli.
Oscar filosoferar
Härliga GALNA Sara;)
Sophie<3
Vette fan vad Sara och Clara håller på med, men bra verkar det i alla fall inte gå...
Hotellets restaurang var vi åt
Den första dagen slappade vi bara åt mat och spela volleyboll. Det var skönt att vi inte behövde bo hos familjerna de första dagarna. Utan fick en stund var vi bara kunde njuta, har roligt och försöka så gått det nu gick att inse att vi nu faktiskt var i brasilien.
Under middagen började jag prata mer med utbytesstudenterna från de andra länderna. Alla verkade som super härliga människor! Och på kvällen spelade en del volleyboll med andra var hejaklack och satt på bänken. I början av matchen skämde jag ut mig själv en hel del, men efterhand gick det mycket bättre och det slutade faktiskt med att mitt lag (Mara, Tanya, Lucas och Temu) vann hela tuneringen. (Måste dock erkänna att det antagligen till största delen var de andras förtjänst)
Dag nummer 2 badade vi ännu mera och senare på dagen hade vi orgentation meeting, lite porugiska lektion och främst av allt danslektioner! Vi fick lära oss Forro, reaggae i par vilket jag inte visste att man kunde dansa som pardans och vi fick lära oss samba. Forro är en väldigt rolig dans med härlig rytm och kul tempo. När man dansar reggae dansar man extremt nära varandra måste jag säga haha. Men jag älskar reggae och det är också skit roligt. Eftersom jag dansat samba ett år hade jag rytmen och snappade snabbt upp känslan och stegen. Det kom rätt naturligt och enkelt för mig och därför fick jag dansa mycket med Lucas när han skulle demonstrera hur man gjorde. Det var jätte kul och många tyckte att jag var bra och fick det att se så enkelt ut vilket gjorde det hela ännu roligare. Några av tjejerna bad mig om hjälp med samban och jag försökte hjälpa men jag vet själv hur svårt det kan vara i början med samban och att det ibland tar tid att "fatta känslan", men när man väl har "fattat"... ja då går resten som en super häftig dans hehe;)
Vi kom tillbaka tll hotellet och åkte sedan in till staden för att äta middag .
Långbordet låg precis intil vattnet och lugn bossanova musik flödade ut genom högtalarna. Mina 3 närmaste bordskamrater var alla vegetarianer upptäckte jag när pizzan med salami kom och jag var den enda som tog. När vegetar pizzan kommit började vi äta. Drickan som jag ville har var så klart inget annat än GURANA ANTARTICA, typiskt nog stod den långt borta i motsatta ändan av bordet, men efter mycket mödan och besvär kom den äntligen ;) Plötsligt dök Fabio upp, en riktigt skön snubbe som jobbar för via mundo och som inte pratar engelska men som är jätte snäll. Fabio tog en stor bit pizza och grabbade tag om ett par påsar majonäs och ketchup. Han kletade ut ett tjockt lager ketchupmajonäsblanding på pizzan och jag och mina bordskamrater Janine, Nicole och Inez tittade förvånat på honom med en äcklad min. Jag skade till sist på huvudet och gjorde en frågande gest med händerna.
- e muito bom! Var hans svar.
Då svarat inte övertygade oss lade Lucas sig i fast besluten om att lära oss att förstå denna enligt honom och Fabio delikata brasilanska sed. Han tog en extra slice pizza och smeta på ett ca 2 cm tjockt lager pizza ketchupmajonäsgegga och gav pizzan med en lycklig min till Temu. Temu som äter allt tog kaxigt emot utmaningen men efter ett par tuggor gav han upp genom en skeptisk min när Lucas frågade om han gillade det. Vi andra skratta bara och Lucas gav upp. Medans började Fabio lära mig några nya ord på portugiska. Senare pratade vi om reggae och Lucas berättade om Sao Luis, det brasilanska Jamaica:D Från det övergick han till att försöka översätta gittaristens alla sånger till engelska med en mycket passionerad inlevelse. Kvällen gick, musiken, sången och ketchupen flödade stämmningen var underbar och staden vacker.
Jag satte med fötterna i det varma ljumma vattnet på bryggan tillsammans med Sophie. Vi beundrade himmelen och de vackra stjärnorna som var så oförklartigt långt borta men i den studen kändes så nära. Vi hade alla gått till floden efter att vi kommit tillbaka till hotellet. De allra flesta badade men några av oss satt bara och prata och njöt på land eller vid bryggan. Efter en stund kunde vi höra hög dunka dunka musik och se blinkande disco ljus, det var en båt som kom åkande. Lucas sade att det var rikingar som försökte styla. De åkte fram och tillbaka en stund och kom sedan närmare med båten.
Eles e intercambistas, Intercambistas! (utbytesstudenter) ropade Lucas på skoj.
På en gång kastade sig två män nu över bord och hack i häl srtydes båten in mot bryggan i en väldans fart. I Sao Luis är utbytesstudenterna som kändisar och särskilt männen är mycket på alla tjejer eftersom de tror att de är lika desperata som de själva, så ibland är de lite läskigt eller jobbigt slemmiga. Detta var ett sådant fall och alla insåg att det inte var två unga snygga killar som kom simmande i vattnet utan två stora feta 40plussare med familj och barn. De simmade fram till tjejerna såklart och jag och Sophie tittade oroande på varandra.
Båten stod nu alldeles intil bryggan och främlingarna fråga om vi vill höra Lady Gaga?
Forro!! skrek vi allihop.
Clara gick upp ur vattnet och kom till bryggan var jag satt men oturligt nog följde den ena av de läbbiga och desperata männe efter henne. När han kom fram frågade han Clara om hon vill dansa och i sin fasa tittade hon vädjande på Lucas i hopp om hjälp.
-It's ok. Sade Lucas vilket inte direkt hjälpte henne.
- No, sade hon till sist bestämt men med rädlsa kvar i blicken.
Jag tyckte synd om Clara men kunde inte låta bli att garva. Kvällen forsätta och den var magisk, vattnet, musiken dansen och känslan av Brasilien. Tiden stod stilla för stund och just nu skulle vi bara leva.
Den sista dagen hade vi mera orgentation meeting och efter det åkte vi till det vackra Barreirinhas. Vi åkte dit med en slags jeep bil vilket var kul med extremt läskigt då våran bil och en anna bil racade mot varandra, till sist lite väl seriöst och lite väl farligt. När vi kom fram gick vi upp för sandynorna. När man sedan stod på toppen kunde man springa eller rulla ner längs de och ner i det turkosa kristall klara lagunerna. Det var otroligt kul, sandigt och jobbigt. Efter 3 gånger uppför var man helt slut. Slutligen åkte vi sedan hem igen mot Sao Luis, alla med blandade känslor. Vi hade haft så kul och man hade fått en massa nya vänner men ny börja det utmande livet i Brasilien på riktigt.
Den första veckan var Lärorik men tuff. Jag trivdes inte särskilt bra i min välkomst var familj och hade fått reda på att ett par dagar nu var 3 veckor. Jag skulle alltså på hos en welcome family 3 veckor och sedan byta familj till min riktiga värdsfamilj. Jag bestämde mig för att bara ta mig igenom den här tiden och istället fokusera mycket på att lära mig språket vi´lket fick tiden att gå snabbare. Veckan efter fick jag reda på att jag skulle flytta tidigare än planerat. Min familj var i NY men dagen då jag skulle flytta visade det sig att de inte kommit tillbaka och de visste inte heller när de skulle komma tillbaka. Detta gjorde mig alltså för studen hemlös. Detta var så klart konstigt för mig men åter igen försökte jag att inte oroa mig så mycket. Ivo min local coordinator berättade att de hittat en ny familj och att jag skulle bo hos dom detta år iställett. Och samma kväll fick jag träffa min nya värdssyster Sara vilket kändes jätte bra:)
Dagen efter flyttade jag till min nya familj. Min nya familj var helt underbar. Medans den andra familjen inte hade hittat på någonting med och bara suttit hemma och tittat på tv samtidigt som de inte försökte lära känna mig eller få mig att känna mig välkommen, tog den här familjen med mig till stranden redan samma kväll som jag kom. För att dricka och äta kokosnötter medans vi gick längs stranden. De välkommade mig även med öppna armar och fick mig verkligen att känna mig hemma.
Under denna veckan gjorde vi en massa olika saker och här kommer några bilder:
Detta är min super söta mormor som vi är hos nästan varje dag. Ofta för att äta lunch eftersom mamman jobbar sent och inte är hemma. Och eftersom brasilanarna är otroligt beroende av sina föräldrar och inte kan laga egen mat;)
Mormorns hund bobi
En av dagarna skulle vi till teatern men kom en halvtimme försent så vi kunde inte komma in, så vi ska gå en annan dag. Istället gick vi runt i den gamla delen av staden som blir ännu vackrare på kvällen...
Vi såg en dansshow som är typisk Maranhaos kultur. Den var jätte häftig och alla barnen var så otroligt grymma på att dansa. Dansen kallas Bumba-meu-Boi
På fredagen skulle jag egentligen ut till Sao Luis mest omtalade nattclub som jag inte vet hur stavas men tror
är Chez moi eller något liknande, fransk är det i alla fall...
När jag kom dit stod min vänner allra först i kön för att komma in och jag kunde smidigt smita mig in med de. Men tyvärr hade Hanna med sig en kompis till familjen som hela tiden fortsatte säga till vakten att vi var under arton. Och på grund av det kom vi inte in men tänker åka dit en anna dag, utan kvinnan som hade följt med Hanna. Istället åkte vi till en annan club som heter Flamingo. Där kom vi in utan problem och dansade som galningar. Det var otroligt kul, musiken var bra och det var musik man kände till men nästa helg planerar vi att gå till något mera brasilansk istället som Forro;)
På lördagen hade hunden Bobi två års födelsedags kalas på ett sätt som man bara kan fira hundar i Brasilien. Brasilianarna har alltid en ursäkt för att parta och vilken bättre en husdjurs födelsedagar ;)
Min bror Saul och Bobi som är festfin i sin nya slips haha!
Sara och jag förberedde genom att blåsa upp ballonger
Det lyckliga födelsedagsbarnet
I måndags började jag skolan. Det var väldigt annorlunda men kul. Jag pratar mer med mina klasskompisar för varje dag. Det är så öppna, pratglada, glada, nyfikna och hjälpsamma. Att prata med de på portugisiska går faktiskt mycket bättre än förväntat:) Jag börjar förstå en hel del, men det är dock svårare att prata själv. Lektionerna däremot är helt omöjliga. Man förstår absolut NADA. Inte ens mattematiken går att förstå. Man sitter mest och håller på med annat. Min kompis Annika som också är utbytesstudent läste t.ex ut en hel bok idag på sina lektioner. Medans Brassarna föredrar att använda lektionerna till att sova. Lektionerna är så galna. Idag hade vi historia och läraren satt och spela gitarr i ett hörn medans eleverna prata, sov, sjöng, dansa, skratta, skämtade och gjorde allt annat en att arbeta samtidigt osm jag själv gick runt och filma och fota. Stämmingen i klassen är jätte bra och eleverna och lärararna skämtar mycket och verka ha en härlig relation till varandra. Igår satt jag själv under lektionen och var helt ouppmärksam på lektionen och gjorde annat. När jag tittar upp står läraren plötsligt intil mig och pratar med mig utan att jag märkt det. Jag fattar ingenting och uppfttar bara ordet Inglaterra, jag svarar nej sedan jag och sedan ha?
som tur är skrattar han bara och säger
-kram, samtidigt som han kramar om mig.
och hela klassen skrattar:D
Måste bara lägga till att min klass är awesome och helt underbar!!
Några klassiska citat top 5 so far, men det kommer komma flera kan jag lova;)
1. "And girls, Please Shave!"
2. "Shit happens...
and then you die."
3. "Eu gosto pular" = Jag gillar att hoppa.
4. " OH you speak english!"
5. "Ta det som en upplevelse"
Kommentarer
Trackback
